Vissa dagar…

… vill jag bara gå gömma mig under täcket och fulgråta. Idag har jag känt mig otillräcklig deluxe… Tjejerna sover okej men det blir ändå kämpigt med sömnen då en väljer att vakna mitt i natten för att äta och den andra sover över nattmålet för att gå upp i ottan istället. Det blir ingen balans. Jag är konstant trött. Tjejerna gör precis ALLT de inte får göra just nu och det enda jag gör just nu är att passa upp dem och säga nej en miljon gånger i timman. Det är allt från att klättra upp på tv-bänken till att lägga saker i toan. Jag får inte sitta en sekund känns det som och när den ena väljer att faktiskt leka med en leksak(!) så gör den andra något hon inte får. Blir knäpp snart. Den riktigt jobbiga känslan i det hela är när Aston konstant rycker mig i armen och säger: Mamma, lek med MIG! Hjärtat går sönder i bitar och det enda jag vill göra just då är bara att sätta mig ner en stund och leka med bilar med min son… Men det går inte för jag måste antingen rädda en från att slå ihjäl sig eller gräva ur något ur munnen på den andra. Måtte denna upptäckarfas-perioden snart vara över och tjejerna växa till sig så de kan leka lite mer tillsammans…